Så får man inte säga...

.. eller så är det bara tabu att säg så. Allt var ju sant! Men jag borde kanske ha stoppat allt lite tidigare.

Jag ska berätta!

Idag hade jag corepass för ett företag på 4 personer. De sitter på sina yogamattor och väntar på att vi ska börja.
Då inleder Sara med att säga:

Jag är här nästa gång men där efter blir jag borta 2 gånger för jag ska åka till Frankrike och träna. Ja, sånt har man tid med när man är ledig, eller ja, arbetslös.
(där nöjer inte jag mig med att trycka på play på sterion och börja coren, nej då fortsätter jag med...)
Men jag får väl säga tack och tacka er för det. (här skulle jag verkligen satt punkt och börj mitt pass. Jag var redan för djupt ner i vattnet, men nej, då fortsätter jag gröta in mig i mitt egna ordmuntugg)
Ja, medans ni arbetar hårt, så är det ju ni som betalar och jag får skattepengar till a-kassa och kan dra iväg.
Där tappade jag deras förtroende helt kände jag!!!!
Härre gud Sara Persson.

Jag bevisar mer och mer att jag inte tänker alltid innan jag pratar.
Eller pratar och tänker samtidig.
Eller pratar mina tankar.

Borde kanske bara göra mitt jobb nästa gång och bara hålla käft.